"Kan ni se trädet från köksfönstret Kerstin? Det måste stå så ni kan se det.
Det kommer att blomma så fint varje vår och jag vill att det ska heta familjeträdet."

Jag glömmer aldrig mammas ord. Nu står trädet där och dignar av vita, sidenlika blommor.
Jag gick faktiskt leende till bussen i morse och njöt av blicken av de fina, vita blommorna på trädet.
Tänk, fastän mamma är borta så sprider hon varm glädje.

Ni får en liten blick av det här på bilden. Jag vill förmedla den till er, så ni också kan se.

Kerstin

 Av Kerstin, 2009-05-29